Boken om Somalia - hot eller hopp, med undertitel "Ett land som aldrig lämnas i fred, ett folk som aldrig ger upp" kom ut 2015, för nio år sedan, men är fortfarande den enda samlade berättelsen på svenska om Somalia, dess folk och dess öde. 
Jag håller på att skriva en appendix med analys av de senaste nio årens utveckling - och stillastående -  men du kan redan nu beställa den ursprungliga boken. Det är inte så mycket som har ändrats, det är fortfarande "Ettt land som aldrig lämnas i fred, ett folksom aldrig ger upp".
Kontakta mej på email [email protected] om du är intresserad att köpa boken.

Bokens kapitel:
1.       Kontrasternas land, mångfaldens folk
2.       Från grottmålning till al-Shabaab
3.       Nutid
4.       Ett språk, en kultur, en religion, ett folk
5.       Det annorlunda Somaliland
6.       Omvärldens alla missgrepp
7.       Livet bortom politik och konflikt
8.       Pirater… och pirater
9.       Biståndets väl och ve
10.     Kvinnor och män som skapar fred
11.     Liten reseguide till Somalia
12.     Flyktingar i Sverige
13.     Familj och klan i exil
14.     Den långa vägen
15.     Kvinnlig könsstympning
16.     Framtiden i Sverige
17.     Fred i Somalia

Ett litet smakprov ur bokens första kapitel

Kontrasternas land, mångfaldens folk
Här följer några frågor, som gjort den här boken nödvändig för mig att skriva.
• Somalia har varit utan fungerande regering i mer än tjugo år, men fortsatt att existera som en stat. Vad är det som hållit Somalia över ytan? Vad är det som fungerar, när inte regeringen gör det? Varför är omvärlden, FN och till och med Sverige så angelägna att skapa en centralregering när nästan alla ingripanden utifrån försämrat läget i landet?
• Den enkla bilden av Somalia är att det pågått och pågår ett inbördeskrig, samtidigt har stora områden haft en stadig fred och säkerhet nästan hela tiden. Kan det bero på att dessa fredliga och säkra delar av landet inte har invaderats av utländsk trupp efter staten Somalias sammanbrott 1991 – vare sig det handlat om FN eller amerikanska trupper och flygbombningar? Eller trupper från arvfiender som Kenya och Etiopien, uppmuntrade av de forna kolonialländerna?
• Under den stora svältkatastrofen 2011 exporterades mat från flera av Somalias hamnar. Vad berodde det på, varför användes inte de inhemska resurserna i kampen mot svälten?
• Väpnade rörelser som Islamiska Domstolars Förbund och al-Shabaab har bekämpats. Men vem talar om hur inblandning från omvärlden skapat al-Shabaab och också banat väg för presidenter som står allt närmare deras ideologi?
• Somalia betecknas som en ”failed state” (sönderfallen stat) och toppar Transparency Internationals lista över världens mest korrupta
och kriminella stater. Ändå är min erfarenhet att somalierna är världens mest ärliga folk. Hur hänger det ihop?

Jag började arbeta som kommunaltjänsteman med somaliska flyktingar i Göteborg 1990.
Helt utan egen förskyllan blev jag plötsligt ansedd som expert, speciellt på det somaliska klansystemet. Det gick till så här. Jag råkade få syn på en grupp somalier som samlats på ett café i Nordstan i Göteborg innan de kom på besök till mitt kontor. När gruppen senare satt framför mig och började den vanliga presentationen:
”Du förstår att i Somalia har vi olika klaner, och vi representerar… ”
Jag avbröt:
”Ja, då är det er grupp som håller till på lilla fiket, en trappa upp ovanför Åhléns.”
Männen tittade förundrat på varandra och nickade ja.
Jag blev avslöjad så småningom. Min kunskap om Somalia var begränsad, både om klaner och om annat. Jag brukar säga att det finns
70 000 människor i Sverige som vet mer än mig om Somalia – så många somalier bor det här i landet.

När jag föreläst har det handlat om den omvända resan som våra flyktingar har gjort. Alltså hur det känns att resa från ett konstigt land i norr till Somalia i Afrika. Frågor har ofta handlat om det somaliska klansystemet. Jag brukar säga att det bästa man kan göra som svensk och utomstående är att inse att det finns ett somaliskt klansystem, men inte försöka förstå hur det fungerar. Jag tror ingen av mina åhörare har följt mitt råd. Jag vet efter tjugofyra år inte hur mycket jag själv förstår.
Somalierna är kanske den flyktinggrupp som gjort den längsta resan för att komma till Sverige, geografiskt såväl som kulturellt, och jag beundrar dem som tagit sig hit, som lyckats fly undan krig och förföljelser, svält och umbäranden.
Jag beundrar också dem som rest tillbaka, och nu deltar i den mödosamma processen att återupprätta sitt land. Det talas svenska i de flesta städer och byar i Somalia. I mina föreläsningar har jag försökt ge en positiv bild av ett kämpande folk i ett spännande land, med många utmaningar.

När jag kom hem från min första resa till Somalia, 1998, så upptäckte jag att den lilla kartan i Bra böckers lexikon under uppslagsordet Somalia hade flera vägar inritade. Huvudvägen går i nord-sydlig riktning genom hela landet. En annan väg som var utmärkt på kartan hade jag också nyss åkt, från staden Garowe till Eyl, piratfästet vid Indiska Oceanen. Men hur hamnade denna väg i lexikonets karta? Det var ju ingen väg, bara några bilspår i sanden, mil efter mil i flera timmar där allt var torrt, taggigt och brännande hett. Än idag undrar jag hur chauffören hittade! Jag minns också att jag längtade hem våldsamt.

I den här boken vill jag försöka förmedla varför jag tycker så mycket om de somalier jag lärt känna, det land de kommer ifrån, den kultur de lever i. Även sådant som inte varit bra. Kontrasternas land, mångfaldens folk.
Mycket har hänt. Rapporteringen kring Somalia fokuserar oftast på konflikter, krig och våld. Med så omfattande inblandning från västvärlden och de forna kolonialländerna, liksom från de krafter som stöder den extrema religiösa maktkampen, så förundras jag över att det inte växt fram någon proteströrelse eller solidaritetsrörelse. Det har inte kommit ut en enda politisk analys i bokform på svenska sedan mitten av 1990-talet. Inte ens litteraturen på engelska om konflikterna i Somalia är särskilt omfattande.

Jag skriver helst om fred och om förhoppningar inför framtiden.

Göteborg, våren 2015
Tomas Magnusson